Du agerar som:
Reconnect to nature

Odla amaryllis

06 July 2021

Amaryllisen är en av våra ståtligaste lökväxter och lever väl upp till sitt gamla svenska namn ”riddarstjärna”. Hos oss har den under senare år använts nästan uteslutande som julblomma, men med många nya sorter i olika former och färger förtjänar den förstaparkett även under hela vårvintern.

De amaryllislökar som köps på hösten har förberetts för att kunna drivas i blom till jul, men genom att bestämma när du sätter dem i jord kan du själv påverka när de blommar. Tvärtemot vad många tror är detta en väldigt enkel blomma att lyckas med på egen hand, eftersom all näring den behöver finns lagrad i löken.

Växten kommer ursprungligen från södra halvklotet och det är därför den har sin naturliga blomning under vintern, just när vi som mest längtar efter blomsterprakt. Förutom den traditionellt röda finns det nu många sorter i både vitt och rosa, och med olika teckningar. Ju större lök man köper, desto fler stänglar brukar det komma. Dessutom är utbudet så mycket större på lökar man driver själv, än variationen blomsterbutikerna erbjuder på färdiga plantor.

Börja i rätt tid

Att driva sin egen amaryllislök är förenat med lite spänning, då man gärna vill ha första blomman i full prakt lagom till julen. Många av de lökar som säljs är temperaturbehandlade för att utvecklas på 6-8 veckor, men sedan kan man själv påverka farten genom att reglera ljus och värme. Går det för sakta behövs det mer av de båda, går det för fort gäller motsatsen. Att plantera under de första veckorna i november brukar vara lagom.

Sätta löken i jord

För att väcka den vilande löken bör den placeras med rötterna i ljummet vatten över natten. Se till att själva löken inte blir blöt. Nästa dag är det dags för plantering i jord, gärna i en lite tyngre kruka som inte välter när blomman nått sin fulla höjd. Mellan löken och krukans kant ska det finnas ett utrymme på ca 2 cm. Lägg ett lager lecakulor i botten för dränering, och fyll sedan på med blomjord. Ungefär halva löken ska stå under jord.

En spännande väntan

Det brukar ta några veckor innan knoppen visar sig ur löken och då är det dags för den första vattningen. Sedan kryper blomstängeln sakta fram, men först när knoppen spricker upp är det dags för nästa vattengiva. Därefter hålls jorden fuktig, men gödsla inte. Om du vill påskynda tillväxten placeras krukan idealiskt på en värmematta, eller på fönsterbräda över ett element. Med lägre temperatur kommer knopparna långsammare.

Under blomning

Likaså ska krukan ställas svalare när knopparna väl kommit för att blomningen inte ska gå för snabbt. Amaryllis i blom trivs både i fönster eller en bit längre in i rummet. Under vinterhalvåret är för mycket ljus ofta inte ett problem hos oss, men om blommorna tappar färgen mår de bättre av att inte stå i direkt solljus. När en stängel blommat över skär du bort den, då det brukar finnas fler stänglar på gång.


Olika sätt att använda amaryllis

Traditionellt har man haft amaryllis i kruka med jord och har gärna stöttat upp den med ett specialgjort stöd, eller med bara en blomsterpinne. Om en stjälk bryts av kan den med fördel användas som snittblomma som håller sig fin länge. Så säljs de också i blomsterhandeln och om stängeln hängs upp och ner med stammen fylld med vatten har man en annorlunda och fin blomsterdekoration. Vackert är också att sätta löken utan jord i en glascylindervas och låta rötterna stå i fuktig sjösten, eller eventuellt vattenkristallgel.

Efter blomning

När sista klockan har blommat färdigt är det dags att förbereda löken för vila om man vill spara den till nästa år. Vattna rejält och börja ge näring, först varannan vecka och sedan varje vecka från april. Om du väljer att ha löken inne sköter du den som en vanlig krukväxt och låter bladen utvecklas för att ge näring åt löken. Bekvämt är annars att gräva ner krukan i trädgården halvskuggigt under sommaren och vattna med lite gödning emellanåt. Innan frosten gräver du upp krukan och slutar vattna för att låta bladen vissna ner och låta löken vila torrt och svalt tills du ska driva den igen.


TEXT: Marie Onäng
FOTO: Peter Karlsson