MISSING_TRANSLATION (TOPBAR.IMPERSONATE_ACT_AS)
Reconnect to nature
  • item.textnelsongarden
Om Nelson Garden
Hem / Tips och inspiration / Odling och skötsel

Odla mormorsblommor

06 July 2021

Blomsterprakt i många generationer

Mormorsblommor kallas de perenna växter som funnits som inslag i svenska trädgårdar under lång tid, bland andra aklejor, stockros, stormhattar och pioner. Idag är de fortfarande populära både för sin skönhet och för att de är mycket tåliga.

imagem6idp.png

Dessa hade man gärna i sin trädgård eller runt torpet redan på mormors tid, och som de överlevare de är står många av de gamla plantorna fortfarande kvar idag och blommar rikligt år efter år. Hittar man en övergiven stuga ute i skogen kan man vara nästan säker på att finna ett par plantor som överlevt där utan minsta skötsel på många år.

Men man måste inte alls ha ett gammalt rött torp i skogen med stora böljande blomsterhav för att mormorsblommorna ska komma till sin rätt. Det finns sorter i alla möjliga former och en ståtlig stockros gör sig precis lika bra mot en stram funkisfasad, som en stor välkomnande pion i ensamt majestät innanför trädgårdsgrinden.

Förutom att mormorsblommorna är tåliga och kräver minimalt med skötsel, så tilltalar de med sina varierande former, fina bladverk och blommor i allt från skiraste vitt till intensivt mörk purpur. På mormors tid var inte form och komposition av rabatterna det viktiga, utan istället att man hade blommande fägring genom hela trädgårdssäsongen. Rabatterna skulle tilltala ögat från tidiga maj till första frosten, och med sina olika höjdpunkter är därför en blandning av det vi kallar mormorsblommor perfekt för varande skönhet.

På våren och tidiga försommaren står tovsippa, gullviva, löjtnantshjärta och liljekonvalj i blom. De följs av fänrikshjärta i maj och under försommaren blommar dagliljor, iris, kantnepeta och pioner. Så småningom fyller lavendel, stjärnflocka, malva och rosenstav på i blomsterprakten. Ju längre sommaren fortgår desto mer högresta blir perennerna och riddarsporrar, stockrosor och stormhatt har hunnit sträcka på sig ordentligt. Framåt hösten blommar aster, höstflox och kärleksört. De sista mormorsblommorna ger sig inte förrän frosten tar dem.

På mormors tid var alltså inte kompositionen av växter så viktig som den ofta blir i dagens trädgårdsdesign. Man såg istället till varje enskild växts bästa vad gällde placering och förutsättningar. Man planterade med väl tilltagna planteringsavstånd, så att växterna fick möjlighet att utvecklas på sitt naturliga växtsätt. Idag lockas man ofta att sätta plantorna betydligt tätare för ett snabbare resultat, men det är värt att ha lite tålamod och tänka på att mormorsblommorna med tiden breder ut sig.

imagec0n59.png

Skötsel
Mormorsblommorna är lättodlade och tåliga och när de väl har etablerat sig är de nästan skötselfria. Givetvis behöver äldre plantor viss omsorg, men ansa och klipp inte för mycket. Vill man skapa intrycket av en gammeldags mormorsträdgård ska rabatterna inte se arrangerade ut. Låt växterna växa in i varandra och låt de som vill flytta runt genom att självså sig från säsong till säsong. Lite får man rensa på våren, men naturen gör ofta själv ett fantastiskt designjobb.

Ogräsrensning är som med all plantering viktigt i början när man har anlagt en ny rabatt. Så småningom kommer mormorsblommorna att ta över och bilda täta rabatter där inte ogräs ges något utrymme. Mormorsblommorna kräver det inte, men uppskattar om man tillför kompost på våren och ger en giva gödsel då och då. Under varma och torra perioder behöver man vattna mormorsväxterna för att de ska fortsätta blomma praktfullt.

Akleja
Mormors huva är ett smaknamn på aklejan, vilken vi gärna förknippar med gamla sommarställen och ofta hittar vid ödetorp. Mormor älskade aklejan inte bara för att den är så trogen, utan också för att den lätt självsår sig och då kommer i nya söta skepnader. Den trivs praktiskt taget överallt, utom där det är mycket torrt, solgassigt eller magert. Olika sorter är allt från 10 upp till 70 cm höga. Lättodlad, robust, blommar länge under sommaren och är mycket härdig.

imageb3yyd.png

Fingerborgsblomma
Fingerborgsblomman är en tvåårig växt som bildar stora bladrosetter första året och blommar på meterhöga stänglar år två. Den är också känd under namnet digitalis och används än idag som hjärtmedicin. Dock innehåller växten också mycket giftiga ämnen och rekommenderas inte om det finns små barn i trädgården. Fingerborgsblomman trivs bäst på ganska torr och mager mark, och kan odlas i nästan hela landet. Den frösår sig lätt och kan dyka upp på de mest oväntade ställen, så se upp så du inte rensar bort första årets bladrosetter. Dessa ”rymlingar” blir ofta fina utropstecken bland annan växtlighet. Höjd mellan 1 – 1,5 meter, blommar i juli-september.

image6e13.png

Riddarsporre
Riddarsporrarna hör till de mest praktfulla mormorsblommorna och höjer sig majestätiskt över de flesta andra växterna i rabatten, och finns i vitt och alla nyanser mellan rosa och mörkt blå. De är en härdig klassiker som älskar sol och mycket värme, och de olika sorterna är ett- till fleråriga. Höjden varierar från 30 till 150 cm, där växten kan behöva stöd av andra växter eller bindas upp. De höga blomställningarna ger rabatten effektfull höjd och struktur. Riddarsporrar vill ha näringsrika jordar med god dränering och de trivs bäst på en solig växtplats där de är skyddade mot hårda vindar. Rötterna ska helst stå svalt och fuktigt.

image0s7zo.png

Stor blåklocka
Den stora blåklockan kallas ofta för ängarnas och hagarnas blomma och lagom till midsommar slår de första klockorna ut. Syns ofta i trädgårdar som är inspirerade av naturen och trivs på mager och väldränerad jord, så som den har det på en äng. Sås glest på växtplatsen mellan mars och juni och sådden ska hållas fuktig tills fröna gror. De blå klockorna är fina som snittblommor och denna blyga skönhet trivs år efter år i solen, där den blir mellan 40 och 80 cm hög.

imageaom36.png


TEXT: MARIE ONÄNG / FOTO: SONJA DAHLGREN OCH NELSON GARDEN